Piller bra, piller vill jag ha!

I dag kom jag på att det snart är sommar och att min läkare snart har semester. Kanske borde kolla så jag har mediciner över sommaren.
Lider nämligen av panikattacker och har gjort det sen jag var 18 år. I fjol, alltså efter typ 12 år med panikattacker av och till, kom jag på att man kanske borde göra något åt det. Så jag fick medecin.

Zoloft: en antidpressiv som håller mig på mattan, alltså inte hysteriskt arg eller hysteriglad. Den ska då ge mig lugn och bryta negativa tankebanor som jag vant mig med i många år.

Sobril: Akuttablett med lugnande vid panikattacker.

I dag på jobbet skulle jag kolla med VC så jag hade sobril över sommaren. Lite jobbigt att prata lugnande när man sitter i ett kontorslandskap så jag fick väsa:
-Jag behöver nog medecin!
- Vad då? sa sköterskan.
- Jag kan inte prata nu, är på jobb kolla mitt persnr!
*Sköterskan trycker på datorn*
- Det är sobril du vill ha va? säger hon till slut.

Hon skulle kolla med doktorn och jag skulle få sen, men tyckte uppenbarligen att jag var i behov
att starka piller efter samtalet.

Lite jobbigt att prata lugnande på kontoret där jag sökt jobb lite typ:
- Hej jag är jättekompetent och pålitlig, det är bara det ibland tror jag att ska dö och måste äta piller. Hur jag ska dö? Antingen är det så att jag får hjärtinfarkt ( har det ca 2ggr i veckan) eller väldigt ofta att bussen ska köra i diket, eller vid högtidliga tillfällen så kan jag alternera med hjärnblödning!

Det är kanske inte det jag helst vill att mina nya arbetskamrater ska veta om mig!
/Y