Maria

I går skulle jag ringa och prata lite med min mamma. Hon åkte tåg till Stockholm när jag ringde. Hon sa: Du kan aldrig gissa vem jag sitter brevid på tåget!

Det kunde jag inte.

För hon satt brevid Maria. En Maria jag kände long time a go. En Maria som jag inte pratat med på ca 8 år.

Maria och jag gjorde "slut" vid en period av vår vänskap som präglades av droger, intriger och hot om våld. Infekterat slut på vår vänskap.

Jag följde med fasa i lokaltidningen vad som hände med Marias familj, droger, häkten, försvunnen kropp och till slut en livstidsdom för mord. Maria själv var dock inte inblandad i detta men däremot hennes närmsta familj och de människor vi dagligen umgicks med.

I går pratade jag med Maria. Hon var nykter, hade varit det i över fyra år. Hon var lycklig. Hennes familj var nykter och "spöket" från det förflutna kan inte påverka där han sitter och avtjänar sitt livstidsstraff.

En ovanlig form av lycka kände jag efter samtalet. Så få historier får ett lyckligt slut men jag är så glad att hennes fick det. För hennes barn skull, för hennes systers skull och inte minst för hennes egen skull.

Nästa vecka ska vi träffas. Utan spöken från det förflutna.
/Y