Jag jobbar idag i den lilla staden i den stora stora skogen. På kontoret i den lilla staden sitter vi trångt och utan några dörrar emellan oss. I den stora stygga staden har vi egna rum, med dörrar.
I dag alltså: Inga dörrar, inga väggar, en massa kollegor som hör allt man säger.
I dag ringde Darlot ( ja han har blivit uppgraderad sen sist) och ville prata om sin pung.
Ja, om sin pung.
Det värker nämligen i Darlots pung, ja det värker så mycket att han ringer från sitt jobb till mitt jobb för att berätta detta. Darlot är förutom ett Darlo ( och det är inte heller alltid så att han förtjänar denna titeln) en obotlig hypokondriker.
Eftersom han alltid kissar på kvällen var han lite säker på häromkvällen att han hade prostatacancer. Jag blev väldigt arg på honom när han ställt dena diagnos eftersom det är synnerligen ovanligt att 27 åriga pojkar får denna åkomma.
I dag, pungvärksdagen, trodde Darlot helt säkert att pngen behöver opereras bort eftersom det troligen är både ebola/fågelinfluensa/polio/pest i den lilla pungen.
Detta är otroligt svårt att prata om när man sitter i ett kontorslandskap.
Jag fick mest väsa stöttande ord och uppmana den lilla inbillningssjuke att detta var en ofarlig åkomma som doktorn fixar på ett kick. Som sagt var inte ett lätt samtalsämne på jobbet.
/Y
( OBS idag är jag otroligt nöjd med min snitsiga rubrik, jag är en tönt)