Min darlo skriver sitt livs history eftersom han går en kurs och ska komma i kontakt med sin barndom. Det går relativit bra.
Sixten Katt har med skrivit om sin barndom:
Jag var ofta busig, jag bet alla och jag tyckte om att smita. På natten fick jag sova i mammas säng eftersom jag var äckligt mörkrädd. Jag vågade inte gå på lådan och kissa själv så mamma fick bara den till sängen så jag inte kissade ner oss när vi sov. En gång fick jag huvudet i kläm när mamma skulle jobba. Det gjorde ont och jag fick lägga mig under soffan och vila. Det var en traumatisk upplevelse.
Min uppfostran var hård och orättvis. Jag fick inte tigga, inte riva i saker, inte gå på bord, inte smita, inte bita folk, kort sagt jag fick aldrig göra något kul.
När jag äntligen kom in i min pubertet så fick jag åka till veterinären och knipsa bort the balls.
Efter det är det bara en transporsträcka med mat och sömn.
Min hårda barndom har gjort mig till en loj och likgiltig vuxen. Den enda jag har respekt för är mamma eftersom hon tramatiserat mig under hela min uppväxt. En riktigt psykolog skulle ha mycket matrial om de fick rota i min lilla hjärna. Mitt förhållande till mat är mitt stora beymmer.
Min morfar säger att jag har falsk bulemi. Jag hetsäter men spyr aldrig! Fast det är lögn. Ibland spyr jag i soffan, det är ett av de få glädjeämnen jag har kvar i mitt miserabla liv, det och att bita mammas sambo i benet. Han blir skiträdd och vågar inte läxa upp mig. Det tycker jag är roligt.
MvH
SixtenKatt 8år