Även solen har sina fläckar.

ok....jag erkänner, jag är inte helt felfri. Nästan men inte helt. Ett av mina större fel är att jag får blåmärken bara nån sänder onda ögat på mig. Det är otroligt opraktiskt eftersom jag ofta ser ut som nån som får stryk på regelbunden basis.

Härom natten fick jag och min lätt fantasifulla kompis för oss att vi skulle smyga på min alkholistgranne som skriker på sin fru hela dagarna. Detta var liksom en god mission för att kolla fall han slår henne eller så, det är alltid ett jävla väsen i från deras hus. Vad vi skulle göra om han verkligen slog henne har jag ingen aning om men men.....

Grejen var den att vi smög i skogen. I mörker. Inte helt hundra nyktra. Gissa om jag ramlade. Gissa om jag har blåmärken.

På höger höft.
På vänster höft.
Hela vänsterunderben.
Höger knä.
Runt hela halsen. ( Gick rakt i en gammal träram)

Det är verkligen vackert med alla dessa olika skiftande nyanser av blått som pryder min arma lekamen.

Personligen är jag mest nöjd med märket på halsen. Så piffigt och chickt att se ut som ett mordoffer. Går perfekt ihop med kontorskläderna som jag aldrig hittar när jag shoppar.
/Y