Veligt

Det blev inget av min konfontration. Det känns inte som om det är någon ide. Ibland så orkar jag bara inte ta i tu med saker.

Jag vill inte.

Jag vet inte riktigt vad det är jag vill veta heller. Bara att allt ska sluta vara så förtvivlat osäkert och ensamt. Så laddar jag, jag laddar en hel dag för att ta upp vad jag tänker på.

Så kommer han hem, ger mig komplimanger, ger mig present bara för att han vill och jag säger ingenting. Bara är tyst.

Så nu är jag tyst igen. Det är ok. Tror jag.
/H